Ivermectin (Stromectol) – Dosering, biverkningar och köp online
Klinisk översikt
Ivermektin är en bredspektrum-antiparasitär substans som i Sverige marknadsförs under varumärken som Stromectol och det generiska alternativet Scatol. Läkemedlet utgör en hörnsten i behandlingen av ektoparasiter och används för att säkerställa en fullständig systemisk eradikering av skabb (scabies). Till skillnad från lokala krämer som verkar på hudytan, distribueras ivermektin via blodbanan till hudens alla lager, vilket garanterar att parasiter elimineras även i svåråtkomliga vävnader.All medicinsk data och doseringsanvisningar på denna sida är sammanställda utifrån läkemedlets officiella bipacksedel och gällande svenska behandlingsrekommendationer.Läkemedlets egenskaper
Ivermektin är ett semisyntetiskt derivat av avermektin, en substansgrupp som ursprungligen isolerades från jordbakterien Streptomyces avermitilis. Denna upptäckt belönades med Nobelpriset i medicin 2015 på grund av dess globala påverkan på parasitsjukdomar. Läkemedlet är klassificerat som ett anthelmintikum och ektoparasitmedel. Godkända indikationer och användningsområden:- Sarcoptes scabiei (Skabb): Peroral behandling är effektiv och enkel. Det är ett utmärkt alternativ för alla patienter som vill undvika besväret med helkroppsinsmörjning eller där lokalbehandling är olämplig på grund av hudirritation.
- Krustös skabb (Norsk skabb): Vid denna allvarliga form, där patienten bär på miljontals kvalster, är ivermektin nödvändigt för att reducera parasitbördan systemiskt.
- Strongyloides stercoralis: Behandling av intestinal strongyloidiasis (trådmask) hos immunkompetenta och immunsupprimerade patienter.
- Mikrofilariemi: Används globalt mot Onchocerca volvulus (flodblindhet) och Wuchereria bancrofti (lymfatisk filariasis).
Farmakologisk mekanism
Ivermektins verkningsmekanism är unik och selektiv. Substansen binder med mycket hög affinitet till glutamatstyrda kloridkanaler (GluCl). Dessa jonkanaler är specifika för nerv- och muskelceller hos ryggradslösa djur (invertebrater) men saknas hos däggdjur. Processen på cellnivå:- Bindning: Ivermektinmolekylen fäster vid GluCl-kanalerna i parasitens cellmembran.
- Inflöde: Bindningen tvingar kanalerna att förbli öppna, vilket leder till ett okontrollerat inflöde av kloridjoner in i cellen.
- Hyperpolarisering: Den ökade koncentrationen av negativa joner gör cellens insida mer negativ, vilket förhindrar generering av nya nervimpulser (aktionspotentialer).
- Paralys: Kommunikationen mellan nerver och muskler bryts. Parasiten drabbas av en slapp förlamning (paralys).
- Eliminering: Den immobiliserade parasiten kan inte äta eller hålla sig kvar i värdvävnaden och dör inom 24 timmar.
Farmakokinetisk profil
För att säkerställa optimal behandlingseffekt är kunskap om läkemedlets absorption och metabolism avgörande. Farmakokinetiken för ivermektin (Stromectol) uppvisar specifika egenskaper som påverkar doseringsrekommendationerna.- Absorption: Efter peroral administrering absorberas ivermektin relativt snabbt. Maximal plasmakoncentration (Cmax) uppnås vanligtvis inom 4 timmar (Tmax). En kritisk faktor är att absorptionen ökar med upp till 250 % om läkemedlet intas tillsammans med en fettrik måltid. Detta kan leda till oförutsägbart höga serumnivåer och ökad risk för biverkningar. Därför är rekommendationen om fasta strikt.
- Distribution: Ivermektin är en lipofil substans med en distributionsvolym på cirka 30–50 liter. Det binds till 99 % till plasmaproteiner, främst albumin. Substansen distribueras väl till parasitära målorgan, inklusive huden och tarmslemhinnan, där den kvarstår i koncentrationer som är dödliga för parasiten under flera dygn.
- Metabolism: Omvandlingen sker nästan uteslutande i levern (hepatisk metabolism). Ivermektin metaboliseras via cytokrom P450-systemet, specifikt isoenzymet CYP3A4, till mindre aktiva metaboliter.
- Eliminering: Den biologiska halveringstiden i plasma är cirka 18 timmar, men metaboliter kan detekteras i upp till 12 dagar. Utsöndringen sker huvudsakligen (99 %) via gallan och feces. Mindre än 1 % utsöndras oförändrat via urinen, vilket gör dosjustering vid njursvikt oftast onödig.
Doseringsanvisningar
Doseringen av ivermektin är inte standardiserad per person utan måste beräknas exakt efter kroppsvikt för att garantera terapeutisk effekt och undvika resistensutveckling. Den internationellt accepterade dosen för behandling av skabb är 200 mikrogram per kilogram kroppsvikt. Nedanstående tabell anger antalet tabletter (3 mg vardera) baserat på patientens viktintervall:| Kroppsvikt (kg) | Dosering (mg) | Antal tabletter (3 mg) |
|---|---|---|
| 15 – 24 kg | 3 mg | 1 tablett |
| 25 – 35 kg | 6 mg | 2 tabletter |
| 36 – 50 kg | 9 mg | 3 tabletter |
| 51 – 65 kg | 12 mg | 4 tabletter |
| 66 – 79 kg | 15 mg | 5 tabletter |
| ≥ 80 kg | 200 µg/kg | Beräknas individuellt |
- Tabletterna ska intas med vatten på fastande mage.
- Ingen föda får intas 2 timmar före dosering.
- Ingen föda får intas 2 timmar efter dosering.
- Hos barn under 6 år kan tabletterna krossas vid behov, men detta bör undvikas om möjligt för att säkerställa fullständig dos.
Behandlingsprotokoll: Steg-för-steg
För att lyckas med behandlingen av skabb räcker det inte med enbart läkemedel. Återsmitta från den egna miljön eller närstående är den vanligaste orsaken till behandlingssvikt. Följande protokoll ska följas rigoröst.Dag 1: Initial behandling
- Koordinering: Alla personer i hushållet samt sexuella partners måste behandlas samtidigt, oavsett om de uppvisar symtom eller inte. Asymtomatiska bärare är en vanlig smittkälla.
- Medicinering: Inta den beräknade dosen ivermektin enligt fastareglerna ovan.
- Klipp naglarna: Skabbdjur och ägg kan gömma sig under naglarna. Klipp dem kort och rengör noggrant.
- Sanering: Påbörja en omfattande sanering av hemmet (se nästa sektion).
Dag 8: Uppföljningsdos
- Kritisk punkt: Ivermektin dödar levande kvalster men har begränsad effekt på äggen. Skabbens livscykel innebär att nya ägg kan kläckas inom några dagar efter första dosen.
- Dos 2: En andra dos ivermektin måste tas 7–14 dagar (helst dag 8) efter den första för att eliminera nykläckta nymfer innan de hinner bli könsmogna och lägga nya ägg.
- Upprepad sanering: Sängkläder och använda kläder ska tvättas igen vid detta tillfälle.
Miljösanering och hygien
Skabbkvalster (Sarcoptes scabiei) är obligata parasiter men kan överleva utanför värdkroppen i 24–72 timmar vid normal rumstemperatur och luftfuktighet. I kallare och fuktigare miljöer kan överlevnaden vara längre. Saneringen syftar till att eliminera denna miljöreservoar. Saneringsprotokoll för textilier och ytor:- Tvättbara textilier: Kläder, sänglinne, handdukar, badlakan och tygleksaker som använts de senaste 3-4 dagarna ska tvättas i maskin vid minst 60 grader Celsius. Lägre temperaturer garanterar inte avdödning.
- Icke-tvättbara föremål: Skor, jackor, tofflor, filtar, kuddar och elektronik (mobilskal av tyg) som inte tål hög värme ska isoleras. Placera dessa föremål i tätt förslutna plastsäckar. Säckarna ska förvaras i rumstemperatur (minst 20°C) i minst 72 timmar (3 dygn), helst 5 dygn för säkerhets skull. Kyla förlänger kvalstrens överlevnad, så undvik att ställa säckarna på balkongen om det är kallt.
- Möbler och inredning: Stoppade möbler (soffor, fåtöljer), madrasser, mattor och bilsäten ska dammsugas noggrant. Dammsugarpåsen ska omedelbart avlägsnas, förslutas i en plastpåse och kastas i soporna. Alternativt kan möbler täckas med plast eller lakan som inte används på 3-4 dygn.
- Huden: Byt underkläder och lakan dagligen de första dagarna efter behandling.
Säkerhetsprofil
Ivermektin har använts av miljarder människor globalt och anses ha en mycket god säkerhetsprofil. De flesta biverkningar är milda och övergående. Det är viktigt att skilja mellan direkta farmakologiska biverkningar och reaktioner orsakade av parasitdöd.- Vanliga biverkningar (>1/100): Övergående yrsel, huvudvärk, somnolens (dåsighet) och gastrointestinala symtom som illamående, diarré eller buksmärta.
- Post-behandlingsreaktion: En paradoxal ökning av klåda (pruritus) och utslag ses ofta under de första dagarna efter intag. Detta är en immunologisk reaktion på antigen från döda kvalster och ska inte tolkas som behandlingssvikt eller allergi mot läkemedlet.
- Mazzotti-reaktion: Vid behandling av systemiska maskinfektioner med hög parasitbörda (t.ex. onchocerciasis) kan en systemisk inflammatorisk reaktion uppstå med feber, ledvärk, takykardi och lymfadenopati. Detta är sällsynt vid behandling av skabb i Sverige.
- Allvarliga biverkningar: Leverpåverkan (förhöjda leverenzymer) och hypotoni är mycket sällsynta. Vid tecken på allvarlig hudreaktion (t.ex. Stevens-Johnson syndrom) ska vård sökas omedelbart.
Kontraindikationer
Vissa patientgrupper kräver särskild försiktighet eller ska inte behandlas med ivermektin:- Överkänslighet: Patienter med känd allergi mot ivermektin eller ingående hjälpämnen i tabletterna.
- Barn < 15 kg: Säkerhet och effekt är inte fastställd för barn som väger mindre än 15 kg. För denna grupp rekommenderas oftast lokalbehandling med permetrin under läkaruppsikt.
- Graviditet: Data gällande användning under graviditet är begränsade. Ivermektin bör undvikas under den första trimestern. Behandling under senare delen av graviditeten sker endast efter strikt medicinsk bedömning där nyttan överväger risken.
- Amning: Ivermektin utsöndras i bröstmjölk (mindre än 2 % av dosen). Det rekommenderas att göra ett uppehåll i amningen under behandlingsdygnet och kasta den urmjölkade mjölken.
- CNS-påverkan: Patienter med sjukdomar som påverkar blod-hjärnbarriärens integritet (t.ex. meningit eller afrikansk sömnsjuka) kan löpa ökad risk för centralnervösa biverkningar.
Läkemedelsinteraktioner
Ivermektin är ett substrat för transportproteinet P-glykoprotein (P-gp) och metaboliseras av CYP3A4. Detta medför risk för interaktioner med andra substanser:- Warfarin: Det har rapporterats fall där ivermektin ökat effekten av vitamin K-antagonister (Waran), vilket lett till förhöjt INR-värde och ökad blödningsrisk. Patienter som står på blodförtunnande bör övervaka sina koagulationsvärden noga.
- CYP3A4-hämmare: Läkemedel som ketokonazol, itrakonazol, erytromycin och proteashämmare kan hämma metabolismen av ivermektin, vilket leder till ökade plasmakoncentrationer.
- P-gp-hämmare: Substanser som amiodaron, verapamil och klaritromycin kan öka upptaget av ivermektin i hjärnan genom att hämma utpumpningen via blod-hjärnbarriären.
- Levande vacciner: Systemiska antiparasitära medel kan teoretiskt påverka effekten av vissa levande vacciner (t.ex. BCG eller koleravaccin). Vaccinering bör om möjligt undvikas i direkt anslutning till behandlingen.
Jämförelse av preparat
I Sverige finns flera alternativ för skabbbehandling. Valet styrs av infektionens svårighetsgrad, patientens ålder och tidigare behandlingsresultat.| Egenskap | Ivermektin | Tenutex (Bensylbensoat) | Nix (Permetrin) |
|---|---|---|---|
| Administrering | Oral tablett (systemisk) | Kräm/Emulsion (topikal) | Kräm (topikal) |
| Verkningsmekanism | Neuromuskulär paralys | Dödar kvalster direkt | Neurotoxisk för kvalster |
| Användarvänlighet | Hög (enkel dosering) | Låg (kladdig, luktar) | Medel (måste täcka allt) |
| Effekt vid resistens | Hög | Medel/Hög | Minskande (resistens ökar) |
| Receptstatus | Receptbelagd | Receptfritt | Receptfritt |